Den 23 och 24 april 1999 attackerade och grep polistjänstemän i Tianjin, en stad nära Peking, dussintals Falun Gong-utövare som hade samlats utanför en tidningsredaktions kontor för att diskutera fel i en nyligen publicerad artikel som attackerade Falun Gong. När vetskapen om gripandena spreds och fler Falun Gong-utövare gjorde förfrågningar till tjänstemän berättade de att de var tvungna att ta sina klagomål till Peking. Följande dag, den 25 april, samlades ca 10000 utövare spontant vid det centrala kontoret för överklaganden på Fuyougatan i Peking. Detta är nära Zhongnanhai, platsen där centralregeringen håller till. Samlingen var lugn och ordnad. Flera Falun Gong-representanter kallades in för att träffa den kinesiske premiärministern Zhu Rongji och representanter från hans personal. Samma kväll tillmötesgicks Falun Gong-utövarnas oro, de arresterade utövarna i Tianjin släpptes och alla återvände hem.
En historiskt fredlig protest kallas "belägring" av den högsta partiledningen
Stämplades med "belägrade regeringsbyggnaden"
Enligt flera källor inom den kinesiska regeringen, följde under månaderna efter samlingen den 25 april en hård politisk kamp inom KKP:s högsta ledning. KKP:s dåvarande ledare Jiang Zemin uppmanade därefter regeringen att "krossa" Falun Gong, medan andra medlemmar av politbyrån inte såg något hot i metoden. CNN:s analytiker Willy Lam citerade högre tjänstemän som sade att kuvandet av Falun Gong blev mycket "personligt" för Jiang Zemin. I juli beordrade Jiang formellt förtrycket av Falun Gong.
Samlingen den 25 april karaktäriserades snabbt om - inte som den fredliga vädjan det var och en vädjan som i själva verket hade samordnats av tjänstemän i Tianjin och Peking, vilka sagt till utövarna att gå till överklagandekontoret i Peking - utan snarare som en "belägring"av regeringsbyggnaden och tydliga"bevis" på hur Falun Gong är ett hot.
Inverkan av denna propaganda
Förvrängningen av händelserna den 25 april som en "belägring" av regeringsbyggnaden politiserade Falun Gong. Denna propaganda spreds både inom Kina och utomlands. Snarare än att se KKP: s förföljelse som det våldsamma undertryckandet av en religiös minoritet, började istället en historia utvecklas om att Falun Gong och KKP tävlade om makten. Vidare har vissa Kinabevakare i väst trott att Falun Gong skapade förföljelsen mot sig själv med "utmanandet" av regeringen den 25 april. Denna historia har urholkat entusiasmen hos många blivande anhängare av mänskliga och religiösa rättigheter och är fortfarande den enskilt största faktorn i skuld- och offerfenomenet som omger utredningen av och rapporteringen om förföljelsen av Falun Gong mer allmänt.