Natten till den 20 juli 1999 slets oräkneliga Falun Gong-utövare upp ur sina sängar och arresterades i en plötslig och olaglig aktion.
Desinformationsmaraton
Två dagar senare, den 22 juli, förbjöds Falun Gong officiellt. För att "rättfärdiga" den landsomfattande förföljelsen drog den statsstyrda kinesiska median igång ett desinformationsmaraton under det så lämpligt kallade propagandaministeriet. Dygnet runt sju dagar i veckan visade tv-sändningar hur man anklagade Falun Gong-utövare för påhittade brott.
Radiostationer fyllde etern med regeringens officiella retorik som fördömde gruppen. Statsstyrda nyhetstidningar förtalade ohämmat Falun Gong. I bräschen gick KKP:s People's Daily som under en månad publicerade inte mindre än 347 "artiklar" om gruppen.
Omfattande hatkampanj
Med tiden kom KKP att utöka omfattningen och räckvidden av sin propaganda genom att sätta upp anslagstavlor, ge ut serietidningar, trycka posters och producera filmer, tv-serier och till och med teaterpjäser, som förtalade Falun Gong.
Den välkände advokaten Clive Ansley som praktiserat juridik och undervisat i Kina i 14 år bodde i landet då detta startade. Han har beskrivit medieskuren som "den mest extrema och oberättigade kampanj av rent hat som jag någonsin bevittnat". Clive har beskrivit medias roll i förföljelsen av Falun Gong i sin bok Affidavit (Edsförsäkring).
För att hetsa människor
Ett vanligt kännetecken i KKP:s propaganda är dess destruktivitet; den göder misstro, diskriminering och hat. Den skapar i slutändan en miljö där våld som annars skulle vara otänkbart rättfärdigas.
Genom en kombination av förtal, grova förvrängningar och skrämseltaktik försöker partiretoriken avhumanisera de som utövar Falun Gong.
Syndabock
Den 2 juli 2002 publicerade Xinhua en berättelse med titeln "16 tiggare förgiftade: den misstänkte är en Falun Gong-medlem". Samtidigt publicerade den lokala tidningen i Zhejiang, där händelsen inträffat, mer detaljerade rapporter i vilka Falun Gong inte alls nämndes. Trots detta var det Xinhua-versionen som cirkulerade i tidningar över hela Kina och som till och med snappades upp av nyhetsbyråer utomlands.
Falun Gong har utpekats som syndabock för allehanda elände i Kina, allt från fattigdom till "vidskepelse". Ett antal regimdikterade artiklar har vädjat till folkets nationalism genom att på ett synnerligen klumpigt sätt länka Falun Gong till "utländska anti-Kina-krafter".
Manipulation
En av KKP:s rådgivare har förklarat för Washington Post: "Rent våld fungerar inte. Enbart obligatorisk 'utbildning' räcker inte heller... Och inget av dessa skulle fungera alls om inte propaganda kunde förändra folkets sätt att tänka. Man behöver alla dessa tre." (se artikel)
KKP:s propaganda i västerländsk media
Propagandakampanjen har inte begränsats till endast Kinas statsstyrda media utan har även spridits utomlands. Detta har lett till en punkt där även icke-kineser upprepat partiets definition av Falun Gong utan att känna till dess ursprung. KKP:s propaganda har också sipprat in i västerländsk medierapportering om Falun Gong samt i en del akademiska miljöer, utan att dess källa någonsin ifrågasatts (läs: "Out of the Media Spotlight").
"Självbränningen"
Det mest prominenta exemplet av propaganda som lyckades skapa mycket hat mot Falun Gong inne i Kina och skepticism utomlands är den påstådda "självbränningen". Detta trots det faktum att incidenten har exponerats som högst sannolikt iscensatt att KKP (se den prisbelönta videoanalysen: http://www.falsefire.com/
Nyheter om propagandan
The Wall Street Journal rapporterade:
"Peking har skruvat upp kampanjen till en febertopp och bombarderar medborgarna med ett propagandakrig i gammal kommunistanda," - The Wall Street Journal (Ian Johnson, "China's War against Falun Dafa Enters New Battleground: Primary Schoools," 13 februari, 2001).
