Den kinesiska regeringen agerade utanför dess konstitutionella befogenhet, förgrep sig på medborgares grundläggande rättigheter och överskred sina egna ramar i sitt krig mot Falun Gong och dess utövare.
— Edelman and Richardson [1]
Överträdelse av kinesisk lag
När Jiang Zemin ville agera mot Falun Gong så hade det ingen betydelse för honom att det inte fanns lagrum eller att de åtgärder han förde ut var utanför konstitutionen. Han satte igång förföljelsekampanjen och skapade senare "lagar" för att backa upp sitt agerande. Kampanjen mot Falun Gong är en fortsatt påminnelse om det kinesiska kommunistpartiets (KKP) förmåga att åsidosätta konstitutionen.
Förutom det ofta framhållna tillägget som förkunnar att "staten respekterar och upprätthåller mänskliga rättigheter" (Artikel 33), så innefattar den kinesiska konstitutionen 16 andra bestämmelser som sammanfattar specifika fri- och rättigheter. Där innefattas religionsfrihet (Artikel 36), yttrandefrihet (Artikel 35) och rätten till utbildning (Artikel 46). Ytterligare bestämmelser förbjuder olaglig arrestering (Artikel 37) och våld mot kvinnor, barn och äldre (Artikel 49).
I förföljelsen av Falun Gong har man brutit mot alla dessa lagtexter. Överträdelserna har inte begränsats till konstitutionens innehåll. Som den kinesiske advokaten Gao Zhisheng sagt, så har KKP genom sin behandling av Falun Gong ignorerat delar av den kinesiska brottsbalken, såväl som allmänna rättsliga principer, såsom retroaktivt gällande lagar (news). Human Rights Watch har beskrivit det som en "fernissa av ett rättssamhälle" och framhåller att den lagstiftning som kinesiska statstjänstemän åberopar som laglig grund för förföljelsen, i själva verket antogs tre månader efter att kampanjen inletts (news).
Överträdelser av internationella överenskommelser
I betraktande av dessa rättsliga förpliktelser innebär kampanjen mot Falun Gong att en rad allvarliga frågor ställs. Bland de viktigaste fördrag KKP har ratifierat finns Folkmordskonventionen från 1948, Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR) från 1976, Tortyrkonventionen från 1984 och Barnkonventionen från 1989. Sedan 1999 har emellertid regimen systematiskt brutit mot många internationella överenskommelser i sina ansträngningar att radera ut Falun Gong. Det innefattar överträdelser man direkt har i åtanke, som rätten till sitt liv, religionsfrihet, yttrandefrihet och rätten att inte utsättas för tortyr.
En fullständig förteckning över de internationella fördrag som KKP anslutit sig till och sedan ignorerar i förföljelsen av Falun Gong finns här.
Komprometerat domstolsväsen
Kinesiska domstolar är inte oberoende, utan är istället infogade under KKP:s ledning. Alla domare är partimedlemmar och tillsätts och avsätts av partiet. Att upprätthålla sitt arbete är därför avhängigt att följa partiets instruktioner och definitivt så när det handlar om känsliga frågor. Det är utifrån denna bakgrund, som då KKP:s ledare Jiang Zemin förbjöd Falun Gong, det kinesiska rättssystemet inte framträdde som ett försvar mot orättvisa, utan istället som ett redskap för förtryck (se rapport från den Internationella juristkommissionen).
Kinesiska domstolar är inte oberoende, utan är istället infogade under KKP:s ledning. Alla domare är partimedlemmar och tillsätts och avsätts av partiet. Att upprätthålla sitt arbete är därför avhängigt att följa partiets instruktioner och definitivt så när det handlar om känsliga frågor. Det är utifrån denna bakgrund som när KKP:s ledare Jiang Zemin förbjöd Falun Gong, så framträdde inte det kinesiska rättssystemet som ett försvar mot orättvisa, utan istället som ett redskap för förtryck (se rapport från den Internationella juristkommissionen).
I oktober 1999, tre månader efter att förföljelsekampanjen officiellt fördes ut, började Kinas Högsta domstol utfärda direktiv till lägre domstolar med instruktioner om hur de måste samarbeta i kampanjen mot Falun Gong. Följande månad gav HD domstolarna order att de måste uppfylla deras roll genom att "beslutsamt ålägga hårda straff". En vecka senare, i Hiananprovinsen, skedde den första "rättegången" mot Falun Gong-utövare. I slutet av rättegången som varade mindre än en dag, dömdes alla fyra till fängelse i upp till tolv år, på den vaga anklagelsen "underminering av lagstiftningens tillämpning". Hundratals andra har därefter fängslats i upp till 18 år (för en förteckning över anklagelser och straff, se Amnestys rapport).
De stora majoriteten Falun Gong-utövare som har fängslats har dock aldrig ställts inför domstol. De dömdes istället genom "administrativ internering" till upp till tre års fångenskap för "omskolning genom arbete", dvs. tvångsarbetsläger.
"Den verkliga maktstrukturen i Kina kan inte hittas i konstitutionen. Verklig makt är hos kommunistpartiet" — Daniel Chow, kinesisk rättsexpert [2]
Referenser:
[1] B Edelman and JT Richardson, Falun Gong and the Law: Development of Legal Social Control in China, Nova Religio, Vol. 6, No. 2, April 2003, pp. 312-331, 312.
[2] D Chow, The Legal System of the People’s Republic of China (St. Paul, 2003), p114.
