Slavarbetande Falun Gong-utövare ger högre konkurrenskraft globalt

2004-04-04 Tvångsarbete

Shenli Lin med sin hustru, kort efter att ha kommit ut från ett kinesiskt tvångsarbetsläger där han tvingades tillverka fotbollar som säljs i kanadensiska sportaffärerTvångsarbetsläger sänker sina produktionskostnader för att säkra kinesisk export

Wang Jiangping är handikappad och kan inte sticka tröjorna så fort som de andra. Klockan är nästan två på natten och fångarna i avdelning 6 har arbetat sedan gryningen. De måste nå upp till det rätta antalet exemplar innan deadline. De andra Falun Gong-utövarna har just slumrat till, men väcks av vakter som sticker dem med saxar. Wang är utmattad, men vakterna börjar kasta tegelstenar på hans bröst.

Changji tvångsarbetsläger måste uppnå den produktionskvot av Kashmirtröjor som de åtagit sig att tillverka åt företaget Tianshan Wooltex – annars kommer inte vakterna att få sina bonusar. De kinesiska laogais – läger som "reformerar genom arbete" – har blivit privatiserade. De är likt små företag vilka skriver produktionskontrakt med stora företag som exporterar till köpcentra utomlands.

Det är en plats där torterare blir rika och där Falun Gong-utövare slavarbetar för att lägret skall få inkomster till att köpa nya elbatonger som kommer att användas för att chocka dem som arbetar för sakta. Detta är ett exempel på platser där förföljelse ger ökade intäkter.

Laogais är platser där människor inte får sova och tvingas svälta och där smuts, stank, misshandel, hetta, köld och giftiga ångor hör till vardagen. Detta är platser där produkter för export tillverkas av slavarbetande samvetsfångar: läkare, lärare och studenter som har rövats bort från sina hem och familjer för att de utövar Falun Gong.

Kinas gömda slavar

Xinjiangs Tianshan Wooltex använder fri arbetskraft för att bättre kunna konkurrera på den internationella marknaden. Djupt in i Kinas undangömda västra region började företaget göra upp kontrakt med tvångsarbetsläger och fängelser år 1990. Tillgången på gratis arbetskraft ökade dramatiskt efter 1999, då Jiang Zemins förföljelsekampanj satte hundratusentals Falun Gong-utövare i arbetsläger.

Förutom Changjilägret, äger Wooltex även tillverkningslokaler i Wulabo arbetsläger, Xinjiangs kvinnliga arbetsläger, Xinjiangs fängelse nr 3 och nr 5. Enligt en källa i Xinjiangs autonoma region, exporterar Wooltex årligen 200 000 - 280 000 plagg till The Banana Republic (en stor klädeskedja i USA). Källan uppger också att Wooltex exporterar sina produkter till många andra klädesföretag, såsom Neiman Marcus, Holt Renfrew och French Connection.

Lösögonfransar som Falun Gong-utövare i Wangcuns arbetsläger tvingas tillverka. Många av de produkter som tillverkas i lägret går på export

Intäkterna från försäljningen av dessa tröjor utomlands tillåter arbetslägren att bygga nya administrationsbyggnader, tillverkningslokaler och arrester, liksom köpa in TV-apparater och VCD-spelare åt vakterna.

Intäkterna används också för inköp av elbatonger, handbojor och andra redskap som används för att tortera utövare och få dem att upprätthålla produktionstakten. Enligt ett vittne chockar vakterna fångar med elbatonger när de ser dem somna under arbetet och de beordrar dessutom gruppledaren för tillverkningslokalen – också en fånge – att misshandla den som somnar med tegelstenar och träklubbor. Om en fånge misslyckas med att färdigställa sitt tilldelade arbete, bojar de fast honom vid en hetvattenledning, tar av honom kläderna och elchockar hans hals, armhålor, mage, underliv, mun och öron. Hans strafftid förlängs också.

I mars 2002 skrev ett annat företag i Xinjianprovinsen, Tebian Electric Corporation (TBEA), också ett kontrakt med Changjilägret. Sedan dess har utövare som Ge Lijun, Nu Erlan, Wang Xiu och andra blivit tvingade att producera åt detta företag under fångenskapen. Trots detta erhåller TBEA rekommendationer från the UK Accreditation Service (motsvarande det svenska SWEDAC), the U.S. Quality and Environmental Professional Safety, the International High Pressure Industries, såväl som italienska företag. Dessutom säljs TBEA:s produkter i Kanada, Australien, Malaysia, Indien, Singapore samt i ett tjugotal ytterligare länder och regioner.

Enligt källan i Xinjiang spelar man upp en stor show för inspektörer. I normala fall ges fångarna enbart kålsoppa som föda, vilken med nöd och näppe förmår att upprätthålla deras liv. Men, säger källan, "under en inspektion eller ett besök, låtsas arbetslägret servera kyckling och biff för att lura besökarna. Efter att inspektörerna eller besökarna har lämnat stället tas maten bort".

Besudlade ätpinnar

Falun Gong-utövare i Tuanhe arbetsläger i Peking, placerar ätpinnar i pappersfodral som bär texten "desinficerade för din säkerhet". Men de har inte tvättat händerna på dagar. Det finns inget vatten.

Dussintals utövare kläms ihop i ett litet rum där de sover, äter, går på toaletten (ett hål i golvet) och förpackar ätpinnar. En del av ätpinnarna faller till golvet och trampas på, medan andra faller i toaletthålet. Inte en enda pinne kan slängas, så de plockas upp och förpackas i pappersfodralen ändå – färdiga att säljas till restauranger i Kina och utomlands.

Utövare sitter på huk 18 timmar om dagen och färdigställer upp till 10 000 par ätpinnar var. Äldre utövare som Herr Dao Wanhui kan inte hålla det höga tempot, så de tillåts bara sova tre timmar per dygn. Enligt ögonvittnen tvingas utövarna i dessa läger att arbeta i odräglig hetta. Utarbetade och med alltför lite mat, vatten eller sömn, uppvisar många symptom på högt blodtryck, hjärtsjukdomar och muskelryckningar.

I Shuangkou arbetsläger i Tianjin (f.ö. en vänort till Malmö) har 90 % av fångarna skabb. Det sipprar ut var från undersidan av deras fingernaglar och droppar på grillspetten av bambu och på andra köksprodukter som de förpackar.

Ljus tillverkade av fängslade Falun Gong-utövare i giftig arbetsmiljö (Longshans arbetsläger i staden Shenyang, Liaoningprovinsen). Går på export

"Made in China"

Efter att i mer än två år ha varit frihetsberövad i Kina återvände Lin Shenli i februari 2002 till sin hustru i Montreal . Han appellerade för Falun Gong i Peking i december 1999. Under sin vistelse i Dafengs arbetsläger i Jiangsuprovinsen, tvingades Lin att tillverka fotbollar som han senare kände igen på en hylla i en stor sportaffär i Kanada.

Ledarna för Jiamusi arbetsläger i Heilongjiangprovinsen tvingar kvinnliga utövare att ständigt arbeta övertid för att uppfylla sanslösa produktionsplaner. Ögonvittnen uppger att en av fångarna där, Falun Gong-utövaren Shi Jing, blev blek och kollapsade vid arbetsbordet på grund av överarbete. Hon väcktes dock genast upp och tvingades fortsätta arbeta.

Detta arbetsläger utökar sina profiter genom att använda ett billigt lim för att sätta ihop mobiltelefonskal. Vakterna klagade på limmets starka lukt. Efter att ett laboratorietest visat att limmet innehöll gifthalter långt över industristandard och att det kunde orsaka cancer, började vakterna bära stora andningsskydd. De vågar inte längre vistas i produktionsområdet medan utövarna arbetar.

Sedan juli 2001, då Longshans arbetsläger i Liaoningprovinsen erhöll sin första order för vaxprocessade produkter, har Falun Gong-utövare och andra fångar tvingats tillverka vaxljus i olika färger. Ljusen exporteras sedan med stor förtjänst för arbetslägret. På produktförpackningen står det "Made in Thailand". Vaxet avger en stark och giftig lukt, vilket har gjort att många av utövarna ser bleka ut, blir yra och mister aptiten. Limmet som används för att försegla produktförpackningarna är också giftigt. Utövarna tvingas använda fingrarna för att pressa ihop ytor med lim på, vilket förorsakar att skinnet på deras fingertoppar släpper och fastnar på förpackningarna. I Longshans arbetsläger tvingas ca 100 personer utföra detta arbete dagligen och man färdigställer 80 till 90 produktförpackningar per dag.

Konstblommor tillverkade av fängslade Falun Gong-utövare i Wangchuns arbetsläger

Inför jul och nyår i Västländerna drivs arbetet upp till ett vansinnigt tempo, då fångarna i Longshanlägret även sätter ihop dekorationer såsom snögubbar och snöflingor.

Dashapings interneringsenhet i staden Lanzhou, tvingar internerna, vilka inkluderar Falun Gong-utövare, att slavarbeta åt företaget Zhenglin Melon Seeds Corporation, vilket exporterar livsmedelsprodukter till fler än 30 länder. Melonfröna blir nedsölade av blod och var när fångarna sitter på huk och arbetar hela dagen, ofta med köldskador, svullna läppar och brutna fingernaglar.

Två arbetsläger i Henanprovinsen, Shibalihe och Xuchang, har köpt Falun Gong-utövare för 800 Yuan (ca 700 svenska kronor) som slavarbetare för Henan Rebecca Hair, Kinas största tillverkare av hårprodukter. Deras produkter säljs runtom i världen under namn som Shake-N-Go och Royal Imex, Inc. Zhang Yali. En kvinnlig kamrer i 30-årsåldern, och minst två ytterligare Falun Gong-utövare har torterats till döds i dessa läger.

Bland de produkter som tillverkas av Falun Gong-utövare i andra tvångsarbetsläger, och som ofta exporteras, återfinns även: förpackningar för månkakor, rengöringsprodukter, tygdockor, elljus, glasspinnar, sugrör, handgjorda yllerockar, knappar, sängkläder, plastcement, lösögonfransar, broderier, handstickade mössor, torkade blommor, plastblommor, halsband och andra hantverksprodukter.

AGERA NU

I FOKUS